
Det bästa sätt jag kan komma på är genom att försöka sprida lite vårkänslor. Idag är det soligt och varmt och jag passade på att utnyttja tillfället och parkera mig på en parkbänk nere på stan. Jag tycker att det är rogivande på något sätt att bara sitta rakt upp och ner och titta på folk. Hippa mammor med barnvagn i ena handen och en latte i den andra. Hårt sminkade tonåringar med mjukisbyxor och ciggpaketet i högsta hugg. Två farbröder som sitter med sina käppar på en bänk och diskuterar huruvida Umeå har tillräckligt många papperskorgar. En ensam dam som sitter och blundar i solen och världens sötaste lilla unge med korv och mos över hela ansiktet.
Jag inbillar mig, när jag sitter där, att folk blir så otroligt mycket lättare till sinnet när det är vår. Den vanliga svenska mentaliteten verkar tina upp något och folk ler faktiskt mot varandra, håller upp dörrar, säger "ursäkta mig" och kanske till och med sätter sig och småpratar en stund med någon de inte känner. Villken glädje det sprider!