
Sitter och ser på Mannen som talar med hundar och hoppas på att jag ska lära mig något som går att tillämpa på denna sötnöt. Under den söta och väna uppsynen döljer sig nämligen en riktig tonårsligist som behöver en fast hand och massor av gränssättande. Bortskämd som hon är så får hon springa lös hela tiden eftersom att "hon ändå bara är hemma på gården" enligt mor och far. Jag har dock genomskådat henne, små busiga hundtassar återfinns överallt inom en 2 kilometers radie hemifrån. När ingen ser så biter hon dessutom sönder allt hon kommer över. Gnager på bilar, sabbar blommor, gnager på sladdar och terroriserar sin morbror. Nä ordning måste det bli. Mor och far borde se på Ceasar om någon. Man börjar ju undra hur de kunde uppfostra ett barn om de inte kan uppfostra en hund?