Uppdrag granskning

Fastnade framför uppdraggranskning om äldreomsorgen och äldres rätt till en skälig levnadstandard och rätt att vistas utomhus. Det som gör en mörkrädd är allt snack om att alla regler och riktlinjer ska följas. Att äldre ska ha en lagstadgad rättighet att komma ut. Det hjälper väl inte att lagstifta om saker om det inte finns tillräckligt med personalresurser för att uppfylla lagarna? Eller har jag missat något uppenbart här? Det är så jäkla typiskt Sverige. Man identifierar ett problem, man tillsätter en utredning och inför ny lagstiftning. De som arbetar i verksamheten får anpassa sig till de nya villkoren där nya arbetsuppgifter kommer till men inga nya resurser. Jag förstår inte, eller har jag missat något?