För det är tanken som räknas!

Ambitionen att sitta själv hemma en lördagkväll gick snabbt i stöpet. På väg hem från jobbet kom jag på att man ju lika gärna kan vara bland folk och vara vaken som hemma. Alltså, jag slutade jobbet 22,30, 22,35 kommer jag fram till att hemmakvällar är tråkiga, 22,55 är jag på Allstar med tjejerna. Det hela resulterade i en riktigt lyckad kväll. I det stora hela var det ett bra beslut, tills det var dags för jobb idag! Av de tre söndagar jag nu spenderat i kassan i varierande trötthetstillstånd tog denna verkligen priset. Det första som händer är att mina linser lägger av så jag måste springa hem och hämta glasögon. Att jag inte ser nånting i mina glasögon förstärkte bara känslan av att jag verkligen inte borde vara på jobbet utan hemma i sängen under ett nytvättat täcke, med två fluffiga kuddar, en spikmatta och Twilightboken. Trots alla goda föresatser är det bara att konstatera att min utvilande helg resulterade i en resolut som är tröttare än nånsin.

Definition på duktig- hemma en lördagskväll?

Jobb hela helgen kommer mest troligt innebära att jag efter denna helg är mer utvilad än vanligt. Bra att man är fast på jobbet så man inte har så mycket aktiviteter att man glömmer sova.

Har äntligen fått igen min dator från "lagningen". Diagnos - deal with it eller installera en ny hårddisk (1 miljon kronor), ominstallera datorn (1 miljon till) och för över allt innehåll till nya hårddisken ( ytterligare 1 miljon). Alternativ tre, lev utan dator och börja virka istället!

Game over

Trots att jag var så sjukt duktig i helgen och begav mig raka vägen hem efter förfesten både fredag och lördag var huvudet igår tyngre än det brukar den genomsnittliga söndagen. Trött som en gnu skulle jag ge mig på att bereda veckans matlådor. För att göra det enkelt för mig så var det köttfärssås som stod på menyn. Som i trans står jag och steker köttfärs och sen är det stopp. Vad f*n är ingredienserna i köttfärssås? Pinsamt hur länge jag måste fundera för att komma på att jag glömt krydda, cremefraiche OCH krossade tomater. Jag sätter på pastan och glömmer bort den lika fort. 20 minuter senare går jag förbi spisen och hittar kastrullen, i princip helt tom på vatten. Att jag sedan somnar i en fåtölj på Lindell indikerar bara vad jag redan visste, vissa dagar är man helt enkelt inte riktigt med! Att då försöka sig på avancerade saker som att laga mat är dömt att misslyckas.

Om två veckor är det dags för den årliga ICA turneringen är innebandy och igår var första träningen. Man lär sig nått nytt varje dag och jag lärde mig snabbt att bara för att man springer på löpband ibland betyder det inte att man orkar spela bandy längre än tre minuter. Lärde mig också att det inte räcker med att kolla på bollen, man måste titta upp också (detta efter att missat att springa in i målstolpen på fotbollsmålet med centimeter). Kul var det hur som helst. Teg och Mariehem, känn pressen, i år är ICA Ålidhem farliga!

Nämen titta, en uppdatering

Trots att alla mina tre läsare verkar sakna mina inlägg här på bloggen har det inte blivit mycket av den varan. En söndag som idag när det är tusen minusgrader ute, blåser och snöar och jag är fast på skolan i väntan på bättre tider infann sig till slut tillfället.

Är för närvarande utan dator. Sjukt opraktiskt men så himla nyttigt att vara utan facebook, aftonbladet, mail, bloggar, tv4play och annat som stjäl tid från mitt liv. Medicin för själen också att vara lite mindre anträffbar än vanligt. I databutiken berättar de för mig att lagningen av datorn beräknas ta ungefär 5 arbetsdagar men att jag gärna kan komma in och höra efter hur det går. Jag tolkar det som " vi har ambitionen att börja jobba på din dator men, så länge du inte kommer in och tjatar på oss så kommer det inte hända ett skit". Förmodligen kommer jag få rätt i detta.

I fredags fick jag nys om vad jag trodde var en hemglihet för några få invigda, Stadium rear ut hela butiken och lagret på 75 % på grund av rökskada! Det här kan bara jag och några få till veta om tänker jag, nöjd i förvissningen om att jag kommer fynda mest av alla! Efter en natt med orolig sömn vaknar jag halv sju, förväntansfull som ett barn på julafton inför alla fynd som jag kommer göra. Nya utekläder, underställ, träningskläder, löparskor, träningsväska, det riktigt suger i snål och shoppningtarmen. Efter tre timmars väntan drar jag och Anna ner på stan vid tio och inser snabbt att 1) det inte är en hemlighet för några få invigda, hela Umeå verkar redan veta om den stundande rean 2) kön är en mil lång 3) rean öppnande redan åtta. Vi ändrade snabbt inställning och såg det hela som ett test, bara de allra uthålligaste och mest motiverade får komma in och fynda. Värdig är man om man kan uthärda att stå timmar i kö i 25 minusgrader. Vi gav upp efter 45 minuter! Grattis till alla dom som tog sig in....jag ville ändå inte ha nått....

Här var de dött!

Har inte orkat, hunnit, känt för, kunnat uppdatera på senaste. Skyller på sjukt mycket att göra, bättre saker att göra, en dator som är mer trasig än hel och bristande inspiration. Vad säger ni, saknar ni mig?