För det är tanken som räknas!

Ambitionen att sitta själv hemma en lördagkväll gick snabbt i stöpet. På väg hem från jobbet kom jag på att man ju lika gärna kan vara bland folk och vara vaken som hemma. Alltså, jag slutade jobbet 22,30, 22,35 kommer jag fram till att hemmakvällar är tråkiga, 22,55 är jag på Allstar med tjejerna. Det hela resulterade i en riktigt lyckad kväll. I det stora hela var det ett bra beslut, tills det var dags för jobb idag! Av de tre söndagar jag nu spenderat i kassan i varierande trötthetstillstånd tog denna verkligen priset. Det första som händer är att mina linser lägger av så jag måste springa hem och hämta glasögon. Att jag inte ser nånting i mina glasögon förstärkte bara känslan av att jag verkligen inte borde vara på jobbet utan hemma i sängen under ett nytvättat täcke, med två fluffiga kuddar, en spikmatta och Twilightboken. Trots alla goda föresatser är det bara att konstatera att min utvilande helg resulterade i en resolut som är tröttare än nånsin.