Hårt att vara student

Det är 6 dagar sedan jag fick studiebidraget. Nu har jag kvar 1956 kronor på mitt konto. Endast 24 dagar kvar tills nästa bidrag. Underbara studentliv!

NUMA NUMA NERD - AMERICAN IDOL

Satt och tittade på lite idolklipp och fann denna gamla goding. Lika roligt fortfarande måste jag säga.

Appropå amerikaner

FN skickade ut en enkät världen över med den enkla frågan: "Ge oss din ärliga åsikt om hur en lösning på bristen på mat i övriga världen skulle kunna se ut."

Men det hela misslyckades på grund av följande:

I Afrika visste man inte vad mat var.

I Östeuropa visste ingen vad ärlig betydde.

I Västeuropa visste ingen vad brist innebar.

I Kina kände ingen till begreppet åsikt.

I Mellanösten visste ingen vad ordet lösning stod för.

Och i USA visste ingen vad begreppet övriga världen betydde.

Earth overshoot day

Deprimerande:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=831937

Som ett litet ljus i mörkret kan man ju vara glad över att inte hela världen består av Amerikaner i alla fall...

Försöker universum sända mig ett meddelande?

Planen för denna dag var att jag skulle ta det stora steget mot en hälsosammare livsstil. Jag skulle gå och köpa IKSU-kort! Med beslutsamma steg travade jag iväg mot IKSU och väl där började jag knappa in mina personuppgifter i datorn. Då kommer jag på att jag glömt mitt Mecenatkort hemma. Någon som behärskar övertalandets konst bättre än jag hade säkert kunnat få studentrabatt ändå men jag vet baserat på många års erfarenhet att jag aldrig lyckas tjata till mig något. Så det var bara att vända om hem igen. Väl tillbaka med kortet i högsta hugg hann jag ändå fram till kassan innan jag stötte på nästa problem. Jag har inte med mig något kontonummer för autogiroansökan som enligt den mindre trevliga receptionisten är mycket bättre än att betala kontant. Ok jag återkommer, mumlar jag och vet i samma stund som jag säger det att det gör jag inte alls. I alla fall inte idag.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är så att någon högre makt vill ge mig ett tecken som säger att jag inte ska köpa något träningskort. Kanske betyder tecknet att jag inte ska träna alls? Kanske betyder det att jag inte ska träna utan sitta i soffan och äta choklad varje kväll? Eller så är det hela en lat människas patetiska försök att undkomma träningsvärk, svett och sunda vanor. Nämnde jag förresten att det bara tar 5 minuter att gå fram och tillbaka till IKSU?

Dagen efter Oscarsgalan

Vilken kväll det var igår. Kul att se alla så fina och uppklädda. God mat fick vi och roligt hade vi. Vid tolvtiden var dock min energi slut och kvällen avslutades på Max. Har legat sen åtta och försökt kämpa mig upp ur sängen för jag har ju sett hur fint väder det är ute. Vid tio lyckades jag till slut men att gå ut och vara hurtig kändes väldigt avlägset. Blev nästan lite lättad när solen gick i moln igen, nu behöver jag inte ha dåligt samvete över att bara sitta inne idag.

Höstmys

Så galet fint väder ute idag. Vilka underverk det gör för humöret. Efter att ha latat/försovit mig till 10:20 studsade jag ut på en lång härlig skogspromenad. Ett måste när jag nån gång skaffar hus är att det är nära till nån bush som jag kan vara ute och ströva i. Jag glömmer tid och rum och mår helt enkelt så sjukt jäkla bra!

Ikväll är det dags att avsluta insparken med sittning. Tror att folk redan har börjat göra sig klara, verkar gälla att dressa upp sig till tänderna! Ska ta och sätta igång snart också. Kanske tar med mig kameran så man har nå fina bilder att lägga ut på alla party people.

En sommarbild i höstrusket

Jag längtar tillbaka till soliga sommardagar.

Man mår sällan så bra som när man sitter på en hästrygg,

mitt ute i ingenstans. Allt är tyst förutom det rytmiska

trampandet av hovar. Det stora djuret rör sig under en

men man känner sig ändå trygg. Sällan är man

mer närvarande i nuet.

Internetberoende?

När mitt internet försvann under två hela dagar fick jag mycket tid över till eftertanke.
Minns att det under internets ungdom var så mycket snack om internetberoende. Hur människor helt försvann in i en elektronisk värld och levde som i en liten bubbla. Har detta beroende försvunnit eller är det så enkelt att vi alla är internetberoende och därmed blinda för problemet? Känns hur som helst skönt att mitt internet kom tillbaka tillslut så jag slipper erkänna för mig själv vilka abstinensbesvär dess frånvaro orsakat.

Helgen som var..

Har haft en riktig myshelg hemma i Klankliden. F fick den stora äran att följa med min fars jaktlag och jaga i lördags så jag passade på att hälsa på farmora. Det blev ett mycket lyckat besök, hon kände igen mig och var jätteglad. Fick se många glimtar av "den gamla farmor" vilket gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Tittade även in på "fyndet", en liten secondhandbutik i lilla Ånäset. Namnet ljög inte och jag gick därifrån, tre fynd rikare! Den mysiga dagen fortsatte med en lång skogspromenad tillsammans med mor och fars lilla valp. Njöt av naturen och den friska luften ända tills jag stötte på något som jag identifierade som björnspår. Då gick det fort hem kan jag lova!

Dilemma!

Har fått i uppgift att lära mig skriva referat. Har plockat ut två artiklar (på engelska!) som jag ska referera. Har gjort den ena och börjar känna mig riktigt less. Så nu till den stora frågan, ska jag göra klart det ikväll eller ska jag kliva upp tidigare i morgonbitti och ta itu med det då? Jag måste nog klura på detta I-landsproblem en stund tror jag.

Jaktfilosofi

Jag har länge sagt att om jag någon gång ska skriva en avhandling så ska den handla om dynamiken i ett jaktlag. Efter att ha följt med F och styckat upp bytet i helgen är jag ännu mer övertygad om att det genom att studera denna sammanslutning karlar kan dras slutsatser av stor betydelse för den beteendevetenskapliga utvecklingen.

Så intressant att se allas höjda ögonbryn när en liten tösabit kommer in i älgslakteriet. Deras övertygelse om att stackarn blir helt förskräckt över att se allt detta blod. Kommentarer som "Ja, det är såhär det går till serru" och "Ja, vart trodde du köttfärsen kom ifrån?" yttras i detta läge. När tösabiten sedan vill lära sig och vara med höjs ögonbrynen ytterligare, "Nämen inte kan väl hon?".

Vidare kan man urskilja olika kategorier älgjägare. Mest utmärkande är gammräven som varit med sedan urminnes tider. Han ställning inom jaktlaget säkras genom att han är den som varit med längst och således kan mest och har upplevt alla jakthistorier som andra pratar om. Problemet för gammräven är att han börjar vara lite gaggig och till åren gången. Vapenhanteringen är det lite si och så med men han säkrar ändå platsen där de finaste bitarna styckas i slakteriet. Hierarkin inom jaktlaget kan sedan följas längs vägen för kötthanteringen. Högst upp står den som plockar ur fileerna medan den lägsta i rangen står och maler köttfärs.

I alla jaktlag förekommer konflikter. Detta handlar om män som aldrig gör en fluga förnär i vanliga fall. De kan jobba med projektledning, konflikthantering eller med företagsledning. Det spelar ingen roll, när de kommer ut i skogen är och förblir dom de primitiva varelser som moder jord skapde dom till. Det bråkas om vem som ska ha vilket pass, vem som har rätt att välja köttbit först, vem som egentligen hade rätt att skjuta på 14-taggaren och på vems mark man egentligen jagar. Dessa konflikter som för ett otränat öga kan verka bagatellartade kan pågå över generationer.

Jag vet inte om det är spänningen, äran att dra hem bytet till grottan, gemenskapen eller skjutandet som gör jakten till något så efterlängtat och uppskattat för alla dessa karlar. Kanske är det inte svårare än att de helt enkelt njuter av den lugn och ro det innebär att komma bort från alla fruntimmer ett tag?

Seriös personalvetarstuderande sökes

Idag hade vi vår allra första seriösa föreläsning som personalvetarstudenter. Det var idag som grunden lades för de kommande tre åren. Det var idag som vi förväntansfulla insöp den information som skulle bli grundbulten att samla kunskap kring.

Idag kollade jag fel på schemat och missade hela föreläsningen. Det gäller att lägga ribban redan från början...

Saved by the bell

Har just kommit hem efter ett trevligt besök hos S o N. Problemet är att jag glömde min mobil där. Hur ska jag vakna imorgon bitti? Hur gjorde man förr i tiden innan man hade väckarklockor? Undra om gruvarbetarna i industrialiseringens England hade inbyggda klockor eller om de aldrig sov riktigt riktigt gott av rädsla att försova sig.

Update! I skrivandets stund kommer snälla N o ringer på dörren med min mobil i högsta hugg. Tacktacktack! Min morgondag är räddad!

Snart en personalvetarstuderande

Idag hade vi vår första riktiga föreläsning. Eller egentligen var det mest en introduktion över de moment vi ska ha under de första tio veckorna. Men ändå, det närmsta riktig undervisning vi kommit hittills. Längtar lite tills man kommit in i pluggandet och klassen. Allt är sjukt rörigt just nu.

Som alltid när en massa olika människor förs samman under hösten så åker man på en förkylning och så även i år. Det är en riktigt fin höstdag ute men jag pallar helt enkelt inte! Har istället spenderat två timmar i soffan, sovandes. Kroppen värker och huvudet känns fyllt av snor. Kära medbloggare, var väl medvetna om att detta kan vara mitt sista inlägg till er. This is killing me!

Tvättproblem

Fick mot min vilja tvätta mina favorit jeans efter gårdagens lekar ute i regnet. Fick en gigantisk lerfläck över hela knäet och jag kan inte annat än förbanna mig själv över att jag var tvungen att ha just dessa jeans på mig. Tvättar i regel jeans så sällan som det bara går eftersom att de tappar passformen och blir så slitna. Men nu var jag ju som sagt tvungen. Blundar och trycker igång ett snabbprogram. När jag kommer in i badrummet en timme senare tror jag att maskinen är färdig och försöker öppna luckan. När detta inte går trycker jag i min iver på stoppknappen som även innehar funktionen start. Logisk följd...? Maskinen går igång ännu en gång, vilket var precis vad som hände. Suck

Nollad!

Livet som personalvetarnolla är tufft och fullt av prövningar. Mina stela, kalla händer till trots ska jag göra ett försök att berätta om de fasansfullasaker man får vara med om.

På schemat denna regniga dag stod den beryktade cykeldagen. Kalla och blöta har vi cyklat runt Umeå och avverkat olika stationer. Som inledning fick vi paddla gummibåt i univesitetsdammen. En bra början då samtliga i laget blev genomblöta. Men inte gav vi upp för det! Dagen fortsatte med en stafett där man bland annat skulle dricka filmjölk genom en nylonstrumpa. Smaskigt värre!

Jag föll pladask under den Irländska julafton inte bara en utan två gånger. Världen snurrade och jag med den. Nästa station var en surströmmingsstaffet. För er som planerar att umgås med mig i framtiden kan jag bara upplysa om att jag har haft en orensad surströmming i munnen. Att vi dessutom skulle äta så många som möjligt hör också till historien. Jag hoppas att jag fortfarande får va er vän.

Trots allt detta så måste jag medge att det inte är så farligt att vara nolla. Det känns faktiskt sjukt skönt att ha börjat "plugga" igen, äntligen!