Jaktfilosofi

Jag har länge sagt att om jag någon gång ska skriva en avhandling så ska den handla om dynamiken i ett jaktlag. Efter att ha följt med F och styckat upp bytet i helgen är jag ännu mer övertygad om att det genom att studera denna sammanslutning karlar kan dras slutsatser av stor betydelse för den beteendevetenskapliga utvecklingen.

Så intressant att se allas höjda ögonbryn när en liten tösabit kommer in i älgslakteriet. Deras övertygelse om att stackarn blir helt förskräckt över att se allt detta blod. Kommentarer som "Ja, det är såhär det går till serru" och "Ja, vart trodde du köttfärsen kom ifrån?" yttras i detta läge. När tösabiten sedan vill lära sig och vara med höjs ögonbrynen ytterligare, "Nämen inte kan väl hon?".

Vidare kan man urskilja olika kategorier älgjägare. Mest utmärkande är gammräven som varit med sedan urminnes tider. Han ställning inom jaktlaget säkras genom att han är den som varit med längst och således kan mest och har upplevt alla jakthistorier som andra pratar om. Problemet för gammräven är att han börjar vara lite gaggig och till åren gången. Vapenhanteringen är det lite si och så med men han säkrar ändå platsen där de finaste bitarna styckas i slakteriet. Hierarkin inom jaktlaget kan sedan följas längs vägen för kötthanteringen. Högst upp står den som plockar ur fileerna medan den lägsta i rangen står och maler köttfärs.

I alla jaktlag förekommer konflikter. Detta handlar om män som aldrig gör en fluga förnär i vanliga fall. De kan jobba med projektledning, konflikthantering eller med företagsledning. Det spelar ingen roll, när de kommer ut i skogen är och förblir dom de primitiva varelser som moder jord skapde dom till. Det bråkas om vem som ska ha vilket pass, vem som har rätt att välja köttbit först, vem som egentligen hade rätt att skjuta på 14-taggaren och på vems mark man egentligen jagar. Dessa konflikter som för ett otränat öga kan verka bagatellartade kan pågå över generationer.

Jag vet inte om det är spänningen, äran att dra hem bytet till grottan, gemenskapen eller skjutandet som gör jakten till något så efterlängtat och uppskattat för alla dessa karlar. Kanske är det inte svårare än att de helt enkelt njuter av den lugn och ro det innebär att komma bort från alla fruntimmer ett tag?