Bräntis

I ett mycket svagt ögonblick uttalade jag ord i likhet med

"Haha, ska Du (!) gå upp för Bräntbergsbacken nog fan följer jag med"

Så bergssäker på att det aldrig nånsin skulle bli av, att det var en av dom grejer man sa att man skulle göra men sen aldrig gjorde. Snopen blev jag igår när det visade sig vara dags. Inte så mycket att säga då utan det var bara för mig att dra på mig utekläderna och låtsas att jag tyckte det skulle bli jätteroligt. Jätteroligt med andnöd, skavsår och träningsvärk i baken. Men efter några turer upp och ner kändes det rätt så skönt, i alla fall efteråt.

Men förslaget om att göra det två gånger i veckan tror jag att jag passar på.