..och åter regn. Och vad gör man då? Jo man åker iväg och dansar såklart!
Tänkte för en kväll återuppta mitt gamla intresse, styrdans! Ett år var det sen sist och förmodligen har jag glömt allt men tänkte ge det en chans i alla fall.
Vet inte riktigt vart min tidigare dansiver har tagit vägen. Så mycket pengar och tid jag har lagt på detta. Först åka 10 mil eller mer för att komma till en håla mitt ute i skogen, betala över 100 spänn för att komma in, dansa 4-5 timmar (Nonstop! ) för att sedan åka de 10 milen tillbaka. Låter vansinnigt? Ja jag vet. Detta gjorde jag ändå 1-2 gånger i veckan under sommarhalvåret. Helt sjukt!
Måste ju har funnits något positivt med det hela? Jo självklart. Sällan var man så glad som när man svettig och med skavsår på fötterna ändå gav järnet i den sista snabba låten. Vart man än vände sig såg man folk som log och inte en enda en var onykter. Det var Aha-upplevelse nummer ett när jag började med denna udda hobby. Aha-upplevelse nummer två kom när jag insåg att helt andra spelregler gällde på ett danshak än på krogen. Helt plötsligt spelade det ingen roll om du var snygg eller inte, på dans är det dom som är duktiga som får dansa mest. Helt plötsligt blev det så enkelt att lära känna nya människor, i den lilla bubblan man befinner sig i under en danskväll är det inget konstigt med att ta kontakt med tidigare helt okända människor.
Eller för att uttrycka det med orden någon sa en gång " På vilket annat ställe får man dansa nära en tjej i 3 minuter, kanske få en kram, för att sedan gå vidare till nästa tjej och nästa och nästa."
På något vis så svalande ändå mitt intresse för dansen. Hade väl inte tid, råd, pengar eller lust. Men av någon anledning ska jag ändå åka ikväll. Hur ska detta gå!?
Tänkte för en kväll återuppta mitt gamla intresse, styrdans! Ett år var det sen sist och förmodligen har jag glömt allt men tänkte ge det en chans i alla fall.
Vet inte riktigt vart min tidigare dansiver har tagit vägen. Så mycket pengar och tid jag har lagt på detta. Först åka 10 mil eller mer för att komma till en håla mitt ute i skogen, betala över 100 spänn för att komma in, dansa 4-5 timmar (Nonstop! ) för att sedan åka de 10 milen tillbaka. Låter vansinnigt? Ja jag vet. Detta gjorde jag ändå 1-2 gånger i veckan under sommarhalvåret. Helt sjukt!
Måste ju har funnits något positivt med det hela? Jo självklart. Sällan var man så glad som när man svettig och med skavsår på fötterna ändå gav järnet i den sista snabba låten. Vart man än vände sig såg man folk som log och inte en enda en var onykter. Det var Aha-upplevelse nummer ett när jag började med denna udda hobby. Aha-upplevelse nummer två kom när jag insåg att helt andra spelregler gällde på ett danshak än på krogen. Helt plötsligt spelade det ingen roll om du var snygg eller inte, på dans är det dom som är duktiga som får dansa mest. Helt plötsligt blev det så enkelt att lära känna nya människor, i den lilla bubblan man befinner sig i under en danskväll är det inget konstigt med att ta kontakt med tidigare helt okända människor.
Eller för att uttrycka det med orden någon sa en gång " På vilket annat ställe får man dansa nära en tjej i 3 minuter, kanske få en kram, för att sedan gå vidare till nästa tjej och nästa och nästa."
På något vis så svalande ändå mitt intresse för dansen. Hade väl inte tid, råd, pengar eller lust. Men av någon anledning ska jag ändå åka ikväll. Hur ska detta gå!?
På tiden då det begav sig. Glömde jag säga hur otroligt svettig man blir på dans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar