Sagan om Benjamin!

Utsattes i torsdags för en mycket omvälvande upplevelse. Kom hem helt intet ont anande. Allt var på ytan som vanligt. Jag tar av mig ytterkläderna, spurtar upp för trappen, kommer in i köket och till min förskräckelse står där den största fikus jag någonsin sett (nu syftar jag inte på en gayman utan på en krukväxt).
Jag står där med hakan nere vid knäna och funderar över vem som har placerat detta vidunder i vårt hem och hur jag blir av med det snabbast möjligt när F smyger upp bakom mig
"-Visst är den fin, jag fick den billigt"
Jag är fortsatt mållös och funderar på om jag bör känna mig hotad av detta vidunder, kan de röra sig och vad äter de!? Efter det att Benjamin ,som jag numera kallar honom, visat att han kan hålla sig i skinnet (eller stammen?) och stanna på sin plats har jag fått ett ökat förtroende för honom. Han får nog stanna trots allt men jag är nog fortfarande lite på min vakt gentemot honom.